Ett år har gått sen den där hemska dagen i Östersund. Ett år sen dagen som faktiskt började väldigt bra. Vi hade roliga sista timmar tillsammans, jag och farmor, innan allt det hemska. Ett år sen bara alla fina minnen var det som fans kvar. Ett år sen du blev fri och kunde flyga fritt och andas igen! Ett år sen jag gick ut från sjukhuset med din handväska i handen. För du inte längre behövde den.
Gruset som knastrar under cykeldäcket. Fåglar kvittrar och göken gal. Fötterna traskar i trivsamt tempo på åkervägen strax innan solen ska gå ner. Handen fylls med blåklint och lungorna med krispig försommarluft. En igelkott smyger runt i det höga gräset. Andra buketten ängsblommor för dagen plockas med en barndomsvän. Månen lyser fast än är det inte mörkt. Doften av hö och vår. Lugnet som sprider sig i kroppen i den lätt kyliga vinden som sveper förbi i sommarkvällen när allt håller på att slå ut. Gräsmattan är nyklippt. Genom fönstern på huset lyser ett mjukt gult välkomnande sken. Livet på landet är underbart. "För det är en kväll i juni, då när sommarn är som bäst"
När jag läser "438 dagar" kommer jag på mig själv att tänka att det är en typ av deckare. Att det är som de flesta andra böcker. En författare har hittat på en intressant och spännande historia. En spänning som gradvis byggs upp i början, ett sökande på en lösning, en tumult uppgörelse och ett lyckligt slut. Sen slår det mig att det som står i boken är sant. Det är ju sant ta mig fan! Det händer just precis nu på vår planet. Det finns inte. Jag kan inte ta in i min kropp att nu, idag, 2014 behandlas folk på det setet. Det är sjukt, helt jävla sjukt! Och här sitter jag och bekymrar mig över "pengar till resor", plugg, uppåk, "säsongsfetma" och andra i min trygga värld bekymmer. Jag kan inte förstå att människor svälter ihjäl! Människor får sina hus brända, små barn får se sina föräldrar skjutas till döds, föräldrar som ser sina barn tyna bort i svält och vanliga sjukdomar barn i Sverige knappt stannar hemma från förskolan för. Människor som lever varje dag, timme och minut i ovisshet. Ovisshet om livet. Då pratar jag inte om vart nästa långresa ska gå, om jag ska vara skidlärare en hel eller halv säsong nästa vinter, hur gymnasiebetygen ska räcka till beteendevetenskapsprogrammet, hur jag ska hinna med att göra allt jag vill göra på semestern. Nej utan det handlar om överlevnad. Mat, rent vatten och skydd mot människor som vill en ont. Jag pratar om steg ett i Maslows behovstrappan. Om att aldrig få möjlighet att förverkliga sina drömmar. När man inte kan slå igen boken, släcka lampan och fundera vidare på sommarsemestern.
Chillar lite i en nödvändig paus mitt i allt skidåkande här i gränsen. Musik i öronen och resten av världen avstängd! Tankarna flyger och far om skidåkning och allt det där som hör till! Jag älskar verkligen skidlivet. Krafterna, naturen, människorna! Peppet och planerna inför nästa säsong går på högvarv i hjärnan. Maximalt taggad! Nu är det endast ett fåtal dagar kvar av denna vintersäsong och nu ska snart fötterna få vila, huvudet ladda mentalt och kroppen få en riktig försäsongsträning! Sommaren kommer bli en lång och bra förberedelse inför nästa vinter. Nu ska jag bara njuta! Imorgon kommer solen till Sveriges nordligaste skidort!
Vintersäsongen börjar lida mot sitt slut. Traditionsenligt fullt ös på alla fronter. Sista jobbveckan blev riktigt fin med mycket sol, härliga elever och flödande fantasi när bara ett fåtal liftar var öppna. Vi saknade våra kära kollegor som var i Hemavan och tävlade i freerideSM!! Bra gick det för dem och de kom nöjda tillbaka till Åre och avslutade säsongen med oss. En eftermiddag drog vi tappra skidlärare som inte hängde i Hemavan med oss snickers, vatten, spadar och ett taggat humör och begav oss upp på mullfjället,Vi letade dropp och fann ett bra iaf innan vi tog fikapaus. Vi var inte nöjda än utan letade upp ett ställe att bygga en kick på och lattjade, flippade och hoppade tills solen gick ner och värmen försvann. En av säsongens bästa skiddagar. I skymningen, totalt utmattade efter att ha hållit igång i fem timmar gled vi ner mot personalrummet och såg till vår förfäran att barnområdet stod kvar...
Sista jobbdagen kom och vi var två skidlärare som kämpade mot sju barn i vinterns sista skidskoleavslutning! Kampen slutade 1-1. Helgen bestod av grillning, bygget, säsongsavslutning på parkvillan. Måndag tagg förfest och fest på Tott med hela Duvedsgänget. Bartömning i Tege och idag kallsnöåkning i Tväråvalvet! Är så imponerad av att det fortfarande finns snö och bra skidåkning kvar trots att mer än halva vintern har levererat plusgrader! Majbrasa ikväll och sen är det packa, städa och hem till Gotland som gäller! Kan bara säga tack och bock till en av de bästa säsongerna av dem alla! Åre/Duved, på återseende!
Åhhh, det kom just ett slag mot mitt ansikte. Det är bara tre veckor kvar av denna vintersäsong nu! Det går så fort. Jag vill hem och ha vår men samtidigt stanna här för evigt! En sak är säker, nästa vinter kommer med att spenderas i Duved/Åre, med världens bästa! SM var kalas, dagen pepp med tävlingar, kvällen så stökig den kan bli med 250 skidlärare på samma plats. Ja, ni fattar, fullt ös, typ medvetslös (minneslös).
Åhh nej, vaknade just med en nervösklump i magen! Imorgon är Det skidlärarSM och i år ska jag utmana mig själv lite extra. Jag ska nämligen inte bara deltaga i storslalomen utan i även i puckel! Igår sladdade jag cicci och Felix upp den, tre taggade, men lite ensamma skidlärare för ändamålet. Hur som helst, helt annan känsla än när vi åkt i den gamla barnpuckel som legat i samma backe. Då har det vart frustration och Depp, igår övergick det till riktigt SMpepp! Fast man kan ju va nervös ändå, eller hur!? Vi har i alla fall bestämt att vi ska sätta en annan mentalitet i puckeln. Alla kan faktiskt vara med! Hur som helst blir det jag, Cicci, Ebba som kör, sen tio andra tjejer som är snorbra! Det blir kul, eller vi ska ha kul iaf:)
Jääääh, var i parken i söndags! Så himla nice. Till och med så nice att jag redan längtar till nästa helg när vi kan åka dit igen!!! På kvällen åkte vi storslalom, utmanande bana minst sagt. Jag körde mest i "pudret" på kanten av den hårda delen av banan. Lyckades inte svänga dit käpparna ville att jag skulle svänga. Jaaaa, ut i kanten, skidor överallt, snö överallt, vitt överallt, tumlade runt nått varav och säsongens krasch del två var gjord. Plocka skidor, känna att jag levde, upp igen och typ inbilla mig själv att jag försökte lite till, fast benen sa nej. Jag är så sliten i kroppen. Måndag idag. Veckan har alltså inte ens börjat och kroppen säger nej, men hjärnan säger ja. Alla kvällar denna vecka uppbokad på div roliga saker, puckelclinic, gymnastik och längdåkning. Det är trots allt när det är fullt ös jag hämtar energi! Sovaöverparty i helgen :)
Bloggtorka som vanligt! Säsongslivet pågår för fullt. Jag har det grymt, en bra känsla i kroppen. Segstartat med skidåkningen pga snöbrist, men nu, nu jävlar! Nu är det pepp till tusen och skidåkning på schemat så mycket det går. Vi kör tre clinics i veckan (träning för oss skidlärare) varav en är på morgonen. Energin av att vara ensamma ca 4 pers i en nypistad backe och bara ösa! Man åker som en kung och mår så bra!! Gymnastik två dagar i veckan och jobb, jobb och återigen jobb. Vi är en skönt gäng skidlärare här. Sportloven närmar sig så äntligen lite fler elever.
Jag bor en lägenhet med tre andra tjejer, varav några av dem har vart ute på vift i stora vida skidåkarvärlden. Nu är vi dock full trupp, kul! Ikväll ska jag på födelsedagsfest hos en gammal Hemsedalskompis och imorgon väntas längdclinic, parkhäng (!!!) och storslalom. Sen tror jag bestämt att Agnes från i somras kommer på besök en kväll! Jaaa, ni hör ju, full rulle, precis som jag vill!!
Vi lyssnar på soft musik och dricker ett glas vin för att laddar uppinför kvällens bravader!
Bloggtorka som vanligt! Säsongslivet pågår för fullt. Jag har det grymt, en bra känsla i kroppen. Segstartat med skidåkningen pga snöbrist, men nu, nu jävlar! Nu är det pepp till tusen och skidåkning på schemat så mycket det går. Vi kör tre clinics i veckan (träning för oss skidlärare) varav en är på morgonen. Energin av att vara ensamma ca 4 pers i en nypistad backe och bara ösa! Man åker som en kung och mår så bra!! Gymnastik två dagar i veckan och jobb, jobb och återigen jobb. Vi är en skönt gäng skidlärare här. Sportloven närmar sig så äntligen lite fler elever. Jag bor en lägenhet med tre andra tjejer, varav några av dem har vart ute på vift i stora vida skidåkarvärlden. Nu är vi dock full trupp, kul! Ikväll ska jag på födelsedagsfest hos en gammal Hemsedalskompis och imorgon väntas längdclinic, parkhäng (!!!) och storslalom. Sen tror jag bestämt att Agnes från i somras kommer på besök en kväll! Jaaa, ni hör ju, full rulle, precis som jag vill!! Vi lyssnar på soft musik i lägenheten och laddar upp med ett glas vin och taggar kvällens bravader!
Nu är det dags igen! Dags för den del som kallas för säsongslivet. Idag packar jag alla väskor och fyller bilen till spränggränsen. Sätter mig på en gungig färja för att bege mig mot snön, skidåkningen, sidskolan, nya och gamla vänner. Ett stopp på Ljusterö och sen blir det Åre, för resten av vintern! Jaaa, ni förstår säkert. Det finns en anledning till att jag valt att stanna kvar i detta flygande liv, med säsonger, resande, levalivet och hela fadderuttan (hur det nu stavas)! Förväntansfull, javisst, NU KÖR VI!
Hey ho!
Har just intagit sängen och satt många, många sköna kuddar bakom ryggen. Välförtjänt efter denna kyliga dag 13 st utav världens härligaste och goaste 2-åringar. Det är nog den bästa förskolegruppen jag någonsin haft. Snart är det dock slut med förskolejobb för den här gången. För snart åker jag visst till Åre och spenderar vintern där. Helt galet. Tiden går fort när man har roligt. Ska bli spännande att jobba på en ny skidskola, nytt berg och med nya människor. känns lite som att vara förstasäsongare igen. Sådär lite pirrigt, nervöst och spännande. Kan dock erkänna att den där förväntansfulla magin inte finns på samma sätt som hösten 2009, men vad gör det, för sjukt taggad är jag ändå! Har levt lite mer i nuet så att säga denna höst, så har inte tänkt så jättemycket på vintern än, dessutom känns det som om jag lämnat Storulvån och sommarsäsongen. Jaaaaa, plötsligt så står jag där i Mars och inser att halva vintern har gått. Fattade också för någon dag sen att jag visst fyller 23 snart. Herregud. vad händer? Hur kan det gå så snabbt. Jag fattar inte. Det jag dock fattar är att jag kommer fortsätta ha det såhär gött ett tag till. Skidåkning, skidskola, vänner, resor och Gotlandsmys, jaaa, sånt som gör mig glad helt enkelt.
På ta om resor. Pratade med Linda idag. Vi pratar alltid hur länge som helst och typ i mun på varandra, så mycket energi. Vi pratade om minnen givetvis men också om framtiden. Vi gör upp framtidsplaner må ni tro, som vanligt. Älskar att ha planer, ett mål, nått att längta till. Typ hej Japan igen!
Läste just ett inlägg på min absoluta favoritblogg. Den handlade om utbildning. Alltså varför man väljer att inte plugga på universitet/högskola. I min familj/släkt/vänskapskrets har det alltid varit en självklarhet att man ska utbilda sig efter gymnasiet. Jag har påverkats av min omgivning och trott att man inte kan göra annorlunda. För sisådär ett år sedan förändrades min egen syn på det här. Jag började så smått inse att det är bara jag som bestämmer vad jag vill göra i mitt liv. Ska jag anpassa mig till samhällets alla regler och normer eller ska jag göra det jag innerst inne mår bäst av?
Gymnasiet var tråkigt. Nästan ingenting av det vi gjorde var egentligen intressant. Jag ägnade inte mycket tid åt skolan, mer åt gymnastik. Men jag tror ändå inte att jag lagt ner mer tid om jag inte tränat gymnastik. Jag tänkte alltid att jag inte han plugga för att jag hade träning. Jag tror jag ljög för mig själv. Anledningen till att jag inte pluggade var helt enkelt att jag var ointresserad.
Efter studenten kom jag till min rätta värld. Där enkelhet och ett spännande vardagsliv existerade. Jag hade kommit till min rätta värld. Anna-världen, skid-världen, leva livet-världen. Jag är fyra och ett halvt år senare kvar i precis samma värld och jag vet precis varför. Jag trivs så himla bra med det jag gör. Det är en värld där jag får utveckla människor, utveckla mig själv, åka skidor och umgås med likasinnade.
Jag fattar att det kommer en tid då jag inte kan flänga runt och bara ha mig själv att anpassa mig till, men allt som har behövt lösa sig i mitt liv har gjort det hittills och jag vet att det kommer fortsätta göra det. För när jag verkligen, alltså verkligen inne från hjärtat vill någonting, då blir det så.
Men kanske en dag finns viljan där, viljan att få jobba med något annat jag brinner för och då är jag beredd att ägna 10 år om så är på ett universitet för att få min vilja igenom .
Thats it. jag ska sluta känna mig stressad över att jag "måste" göra något jag inte vill. För då vet jag att när jag vill, då vill jag det på riktigt!
En gång i somras var jag ledig och visste inte vad jag skulle hitta på. Tror att det var ruttet väder också. Jag satt i personalmatsalen och var på ett sånt där flams och trams humör. Denna bild underhöll mig i över en halvtimme. Då var det någon som tyckte att jag behövde ju inte gå någonstans idag, jag kunde ju lika gärna sitta där hela dagen och skratta åt samma bild. Det hade jag kunnat, lätt!
