Läste just ett inlägg på min absoluta favoritblogg. Den handlade om utbildning. Alltså varför man väljer att inte plugga på universitet/högskola. I min familj/släkt/vänskapskrets har det alltid varit en självklarhet att man ska utbilda sig efter gymnasiet. Jag har påverkats av min omgivning och trott att man inte kan göra annorlunda. För sisådär ett år sedan förändrades min egen syn på det här. Jag började så smått inse att det är bara jag som bestämmer vad jag vill göra i mitt liv. Ska jag anpassa mig till samhällets alla regler och normer eller ska jag göra det jag innerst inne mår bäst av?
Gymnasiet var tråkigt. Nästan ingenting av det vi gjorde var egentligen intressant. Jag ägnade inte mycket tid åt skolan, mer åt gymnastik. Men jag tror ändå inte att jag lagt ner mer tid om jag inte tränat gymnastik. Jag tänkte alltid att jag inte han plugga för att jag hade träning. Jag tror jag ljög för mig själv. Anledningen till att jag inte pluggade var helt enkelt att jag var ointresserad.
Efter studenten kom jag till min rätta värld. Där enkelhet och ett spännande vardagsliv existerade. Jag hade kommit till min rätta värld. Anna-världen, skid-världen, leva livet-världen. Jag är fyra och ett halvt år senare kvar i precis samma värld och jag vet precis varför. Jag trivs så himla bra med det jag gör. Det är en värld där jag får utveckla människor, utveckla mig själv, åka skidor och umgås med likasinnade.
Jag fattar att det kommer en tid då jag inte kan flänga runt och bara ha mig själv att anpassa mig till, men allt som har behövt lösa sig i mitt liv har gjort det hittills och jag vet att det kommer fortsätta göra det. För när jag verkligen, alltså verkligen inne från hjärtat vill någonting, då blir det så.
Men kanske en dag finns viljan där, viljan att få jobba med något annat jag brinner för och då är jag beredd att ägna 10 år om så är på ett universitet för att få min vilja igenom .
Thats it. jag ska sluta känna mig stressad över att jag "måste" göra något jag inte vill. För då vet jag att när jag vill, då vill jag det på riktigt!
En gång i somras var jag ledig och visste inte vad jag skulle hitta på. Tror att det var ruttet väder också. Jag satt i personalmatsalen och var på ett sånt där flams och trams humör. Denna bild underhöll mig i över en halvtimme. Då var det någon som tyckte att jag behövde ju inte gå någonstans idag, jag kunde ju lika gärna sitta där hela dagen och skratta åt samma bild. Det hade jag kunnat, lätt!
Igår var en jobbig dag. Det var som att allt kom ifatt mig som en bomb. Allt jag inte hunnit/ velat tänka på ar landat i hjärnan nu. Hur som helst, det känns bättre nu. Idag har jag haft en lugn morgon och ätit för mycket choklad som mamma och pappa haft med sig från deras utlandsresa. Maggios nya går på högvarv på högsta volym och jag ska ta tag i alla väskor och kartonger som är med hem från Storulvån! Nu börjae dessutom The fox spelas, herregud, taggad tjej! Nu är det två månader tills jag får åka skidor. Jag är sååååååååå taggad, ska ka skidor varenda ledig stund!! Såg i morse att skidlärarSM ska gå i åre, närmre bestämt Hamrebacken, Duved, så hemmabacken i år igen då, heeeee. Sjukt kul att ha SM sist och stört mycket jobb, det kommer bli grymt i år igen! Nu tar jag kameran och går till änget och ser om det finns fina höstpics! ciao
