Åhh herre! Sitter och läser igenom bloggen från Japan-tiden. Har fortfarande inte riktigt fattat att vi varit där. Det har varit så många intryck nu en lång tid. Först pow och berg, sen Tokyo, sen Filippinerna , hem till Gotland i två dagar sen direkt in i skidlärarvärlden.
Hur som helst. Jag minns ett åk vi gjorde i första veckan i Niseko. Vi gick upp till toppen, sikten var noll, var snurrig i huvudet av allt det vita. Mjukt som tusan var det under skidorna. Så fort vi kom ner till trädgränsen var det fluff-fluff-fluff och väldigt trötta ben på mig. Var tillslut tvungen att slänga mig för jag insåg att jag inte kunde svänga om det skulle komma ett träd. I alla fall, det var det djupaste jag åkt ditills i hela mitt liv, så häftigt! När vi kom ner var vi tvugna att slänga oss i snön och typ vråla av lycka, iiiihhhhhh!